Efter våldet – från splittrade insatser till samordnat stöd

Frihet från våld är en grundläggande mänsklig rättighet, men för många barn i Sverige är detta långt ifrån verkligheten. Våld i nära relationer drabbar inte bara vuxna, utan även de barn som bevittnar eller utsätts för det. Trots omfattande forskning om problemets omfattning har det saknats studier om vad som verkligen hjälper barnen på lång sikt. Forskningsprogrammet Sivin vid Marie Cederschiölds högskola fokuserar på att fylla denna kunskapslucka och utveckla mer effektiva, barncentrerade insatser.
– Vi har ett stort behov av forskning som inte bara beskriver problemen utan också ger konkreta lösningar. Det handlar om att utveckla interventioner och arbetssätt, för att verkligen göra skillnad för barnen, säger Maria Eriksson som är en av forskarna bakom programmet.
Inom ramen för programmet, som startade 2020, har forskarna bland annat undersökt en metod för att öka barns delaktighet när barn vistas i skyddat boende – ett område som tidigare varit nästan helt outforskat. Genom att pröva samtalsmetoder som sätter barnets perspektiv i centrum får forskarna en bättre förståelse för hur situationen i boendet upplevs av barnen, och vilka behov av information och stöd barnen kan ha. Därmed kan arbetssätt utvecklas som bättre kan fånga vad som fungerar för ett enskilt barn som kommer till boendet och vad som inte gör det. Målet är att skapa insatser som inte bara skyddar utan också tillvaratar barns rättigheter till delaktighet. Vidare att arbetet bidrar till såväl barnets upplevelse av tiden i boendet som begriplig, hanterbar och meningsfull, som till en långsiktig återhämtning för barn som utsatts för våld.
Socialtjänstens utmaningar och lösningar
Forskarna undersöker inte bara barnens upplevelse utan också hur socialtjänsten kan utveckla sina arbetssätt och rutiner för att bättre kunna stötta både barn och föräldrar.
– Vi har identifierat glapp mellan enheter inom socialtjänsten och undersöker nu hur man kan bygga förtroende och samarbete över enhetsgränserna. För att socialtjänsten ska kunna ge ett effektivt stöd till de här barnen krävs det bättre samarbete och bättre rutiner för överlämningar, säger Maria.
Programmet bygger på ett nära samarbete mellan Marie Cederschiöld högskola, socialtjänsten i Stockholms stad och kommuner på Södertörn, samt Rädda Barnen och Allmänna Barnhuset. Det innebär en tvärvetenskaplig ansats där både praktisk erfarenhet och vetenskaplig expertis används för att utveckla arbetet.
Vi har hela tiden arbetat för att forskningen ska vara användbar för praktiker i deras dagliga arbete. Det är först då vi kan skapa verklig förändring.
En av de stora utmaningarna har varit att få socialtjänsten att implementera arbetssätt och metoder med stöd i forskning, berättar Maria. Särskilt myndighetsutövande delar av socialtjänsten arbetar ofta akut och inom ett system präglat av specialisering mellan enheter. Det finns också ett otillräckligt stöd för att utveckla och pröva nya metoder och arbetssätt i socialtjänsten vilket tillsammans med hög arbetsbelastning och personalomsättning kan göra det svårt att i nära samarbete med forskare införa forskningsbaserade metoder i det dagliga arbetet.
– Men vi behöver både forskningsbaserad kunskap och praktisk erfarenhet för att kunna utveckla insatser och arbetssätt på ett effektivt sätt. Det är just samverkan oss emellan som gör det möjligt, säger Maria.
Spridning av resultat och implementering
Ett centralt mål för forskarna har varit att sprida sina resultat och göra forskningen användbar för praktiker.
– Vi har hela tiden arbetat för att forskningen ska vara användbar för praktiker i deras dagliga arbete. Det är först då vi kan skapa verklig förändring, säger Maria.
Genom webbinarier, konferenser och utbildningar har forskarna arbetat intensivt med att nå socialtjänsten och andra aktörer som är involverade i barnets välfärd.
– Man får gärna ta del av våra filmer Forskning på 10 minuter, där vi berättar om vad vi kommit fram till i våra studier. Vi har också skrivit olika rapporter och nyligen också den första av två antologier med våra resultat, som nu kommer att användas i undervisningen av framtidens socionomer, berättar Maria.
Framtiden – fortsatt utveckling och implementering
Genom att fortsätta följa dessa barn och deras upplevelse av insatser hoppas Maria och hennes kollegor kunna bidra till mer långsiktiga och effektiva modeller för hur socialtjänsten arbetar med barn som utsatts för våld.
– Vår forskning är inte bara för att förstå problemen – den ska också hjälpa oss att hitta lösningar. Vi hoppas kunna bidra till en mer barncentrerad och samordnad socialtjänst som verkligen kan göra skillnad för barn som utsatts för våld, avslutar Maria.
Text: Michelle Bornestad